Tell everybody I'm on my way

Varje dag som går är en dag närmare avfärd. Nyss var det ungefär fem veckor och nu är det snart tre. Tiden går långsamt och snabbt, den rusar fram och står still. Det är så mycket man vill hinna göra innan man åker, samtidigt som jag skulle ge allt för att få åka redan imorgon.

En sak jag och Anna har pratat om är packing. Vi får endast ha 15 kg i resväskan och 5 kg handbagage. Känns det bra eller? När man ska flytta utomlands i ett år borde man få någon slags dispans som tillåter en att ta med vad man vill. Givetvis vet jag att det inte är rimligt, men lite mer än 15 kg borde vara tillåtet att ta med. Så Anna gnäller över alla de kläder och skor som hon inte kommer kunna ta med och jag grämer mig över alla böcker jag tvingas lämna hemma. Mamma kommer få skicka ner litteratur till mig regelbundet, men det kommer inte bli samma sak. Klart att det finns saker att läsa där men de är på engelska, och även fast jag har ett övertygande betyg i det ämnet så innebär inte det att jag behöver tycka om att hobbyläsa på det språket. Men men, man får väl lov att klara sig. Kim har ju gjort det och då ska inte jag vara sämre.

Vi har också kommit in på ämnet: Risken att gå upp i vikt. (Och med kommit in på ämnet menar jag att Anna nojjar över det medan jag försöker lugna ner henne). En liten överdrift kanske men faktum kvarstår att Anna ser det som ett problem medan jag inte gör det. Eftersom det troligast kommer bli en ökad mängd alkohol och lite sämre mat, då vi båda lämnar det trygga hemmet med en mamma som lagar all mat för första gången, så är det inte konstigt om det blir några kilo plus. Klart man kan träna, vilket vi ska göra, men jag känner mig själv och jag kan verkligen vara en överkokt grönsak när jag vill. Med andra ord, bara ligga och svälla utan att göra någonting. Så vad gör det om man går upp lite? Allt ska nog gå bra ändå ska ni se!

Jag och Anna åker den 28e vilket innebär att vi kommer bo lite mer än en månad tillsammans med Kim och Robin. Detta har diskuterats och alla verkar tro att jag ska vara källan till eventuella problem... Till och med Anna som egentligen ska vara på min sida knivade mig i ryggen och medgav att komplikationer som uppstår kommer jag få ha på mitt samvete. Hmmmm! Ingen vet bättre än jag hur det är att bo med Kim, (ledsen Robin på det området har jag ännu mest erfarenhet), och det är inte alltid en picknick. Hon kunde verkligen vara en evil mastermind när hon kände för det. Till exempel när hon lurade mig att äta upp allt mitt godis, (hon påstod att hon skulle äta sitt samtidigt), så när jag inte hade någonting kvar visade det sig att hon bara hade ljugit. Jag fick då sitta och titta på medan hon långsamt och njutningsfullt åt upp hennes undangömda godis. Eller okej, slutet var egentligen annorlunda. Jag skvallrade för pappa och Kim fick lov att ge mig hälften, men det kunde lika gärna vara så som jag skrev först. Det var i alla fall vad hon var ute efter. Oavsett vad som hände var det alltid jag som fick skäll. Själv är jag ganska plump och oraffinerad så allting jag planerade kom tillbaka för att bita mig i röven. Den enda gången jag faktiskt har segrat över henne var jag inte ens medvetet ute efter att ge henne problem så vet inte ens om det kan räknas som en vinst. MEN jag och Kim är inte småbarn längre så jag tror och hoppas att allting ska gå ganska civilicerat till. Fast om konflikter uppstår och jag känner henne rätt så kommer hon vrida det till sin egen fördel. Där har ni nackdelen med att ha en hyper intelligent syster.

Jag är ändå väldigt förväntansfull och exalterad och räknar dagarna till avresa (24)!
Tills nästa gång, ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia