Ja, nu har det börjat igen och jag är glad! Visst är programmet komersiellt skit men jag älskar det. Och för första gången sen 2006, då min älskade Markus Fagervall deltog i idol, har jag nu en ny favorit: CALLE KRISTIANSSON!
Shit vilken söt kille och så sjukt grym på att sjunga. Jag fattar inte allt snack om att han inte förmedlar bara för att han inte har en lika sötsliskig relation till kameran som tex kamera-kåta Eddie. Nej för fan Calle, kör på som du gör så vinner du allt, förhoppningsvis!
Lite klipp nedan med Calle, det första är hans senaste framförande "Highway to hell" och det andra är en liten intervju! Puss på honom för fan!
http://tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1234775&selId=1.924472&currPage=1
http://tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1226025&selId=1.924472&currPage=5
Ha det bra, ät, läs och sov mycket / My de Klonia
tisdag 29 september 2009
måndag 28 september 2009
Födelsedag..
Japp, då har man officiellt fyllt 19 år. Kul. Att fylla 19 är menlöst, det pratade jag och Fia om nyligen. 18 år firas med dunder och brak och när man fyller 20 år får man köpa ut vilket är awesome och förtjänas att firas ordentligt! Men 19.. det är ett fis år. Inget bryr sig, inte ens du själv. På de flesta födelsedagar känner man sig ändå ganska speciell, man blir firad av nära och kära och får massa uppmärksamhet. När man fyller 19 känns det bara.. blankt. Vet fan inte ens om mina usla vänner komp.smer komma ihåg att gratta mig, ännu har jag inte fått sms från någon av dem bara lite släkt och bekanta. Vet inte ens om jag vill bli grattad, what for liksom? GRATTIS du är 19, woho?... dålig stämning och pinsam tystnad eftersom att INGEN BRYR SIG OM NÄR MAN FYLLER 19!!!
Så jag hoppas dagen som kommer flyter på som vanligt, SSDD (same shit differen day). Ska träna och det är nice.
Vilket kul och inspirerande inlägg detta var. NOT! Men eftersom det varken är kul eller inspirerande att fylla 19 så ska fan inte inlägget rörande födelsedagen vara det heller!
Ha det bra, ät, läs och sov mycket / My de Klonia
p.s kommer dock säkerligen bli grattad på facebook eftersom det kommer stå klart och tydligt på min sida att jag fyller år. Det är ju grädden på moset på denna patetiska födelsedag. Så tack för eventuella grattningar på facebook, verkligen orginellt. Om du vill gratta mig skicka ett sms för fan eller ring, sitt inte hemma och känn dig nöjd för att du i farten skrev en kommentar på facebook. Haha vad roligt det skulle vara nu om ingen grattade mig på den omnämna sidan, får jag äta upp den sarkasmen. Aja nu ska bitterfittan dra och läsa. Peace out!
Så jag hoppas dagen som kommer flyter på som vanligt, SSDD (same shit differen day). Ska träna och det är nice.
Vilket kul och inspirerande inlägg detta var. NOT! Men eftersom det varken är kul eller inspirerande att fylla 19 så ska fan inte inlägget rörande födelsedagen vara det heller!
Ha det bra, ät, läs och sov mycket / My de Klonia
p.s kommer dock säkerligen bli grattad på facebook eftersom det kommer stå klart och tydligt på min sida att jag fyller år. Det är ju grädden på moset på denna patetiska födelsedag. Så tack för eventuella grattningar på facebook, verkligen orginellt. Om du vill gratta mig skicka ett sms för fan eller ring, sitt inte hemma och känn dig nöjd för att du i farten skrev en kommentar på facebook. Haha vad roligt det skulle vara nu om ingen grattade mig på den omnämna sidan, får jag äta upp den sarkasmen. Aja nu ska bitterfittan dra och läsa. Peace out!
lördag 26 september 2009
Trött och barnvakt!
Har haft match idag, hemma match. Vi spelade mot Arboga och det började ganska så bra, jag tror vi ledde i halvlek men är inte helt hundra! I andra halvlek däremot rann det iväg lite, inte mycket men lite och tillslut förlorade vi med fyra mål.
Efter matchen åt vi tillsammans och såg sedan herrarna spela. De förlorade tyvärr också!
Jag fick åka med Monika och Lina hem till Mariefred eftersom jag skulle vara barnvakt till Ante och Nora. Var trött som fan när jag kom hem och kände missmod när jag möttes av två glada ansikten. Jag avlöste Linn ,(som hade vart barnvakt två timmar åt mig), och genast haglade frågorna:
-"My, kan du fylla en vattenbalong?!"
-"My, får jag spela dator!?"
-"My, får jag se på tv!?"
-"My, kan vi leka mamma, pappa, barn!?"
Barn har ingen taktkänsla. Jag besvarade alla frågot med ett entydigt NEJ, och gick till köket för att ta ett glad mjölk. Då kommer Nora, som tappert inte har gett upp hoppet om att få ett ja, och frågar om hon får ta hem en kompis. UNDERBART, en till jobbig snorunge! Gissa vad svaret på den frågan blev.. Jag behöver inte ens skriva det. MEN, som den listiga person jag är sa jag till Nora att hon gärna fick gå och leka med kompisen hemma hos henne. Snora blev överlycklig och sprang genast iväg och ringde. Svante frågar Snora om han får följa med men får ett rått nej. Jag ser min chans och griper in och ber Nora att ta med sin lillebror. Men neeeeej, inga argument hjälper, hon vill bestämt gå själv. I ett sista desperat försök säger jag: -"Men Nora, tänk så tråkigt Ante skulle få här hemma. Helt ensam med mig som kan vara ganska tråkig". Hon tittar medlidande på Ante och ändrar sitt nej till ett ja. SCOOOORE!!!! Så, iväg springer Svanton och Norbert och jag får två timmars välförtjänt vila.
De återvände hem vid sjutiden, och har tittat på en film fram tills nu då det är säng dags. Till mat blev det pizza vilket gjorde mig till den bästa storasystern i världen. Nu har de hoppat i säng och jag skulle läsa en godnatt saga. Men när jag kom in sover de redan som stockar. Det är lätt att vara barnvakt!
Tills nästa gång. Ha det bra, ät, läs och sov mycket/ My de Klonia
p.s för att undvika missförstånd så älskar jag de små miffona djupt. Skulle dö för dem när som helst.
Efter matchen åt vi tillsammans och såg sedan herrarna spela. De förlorade tyvärr också!
Jag fick åka med Monika och Lina hem till Mariefred eftersom jag skulle vara barnvakt till Ante och Nora. Var trött som fan när jag kom hem och kände missmod när jag möttes av två glada ansikten. Jag avlöste Linn ,(som hade vart barnvakt två timmar åt mig), och genast haglade frågorna:
-"My, kan du fylla en vattenbalong?!"
-"My, får jag spela dator!?"
-"My, får jag se på tv!?"
-"My, kan vi leka mamma, pappa, barn!?"
Barn har ingen taktkänsla. Jag besvarade alla frågot med ett entydigt NEJ, och gick till köket för att ta ett glad mjölk. Då kommer Nora, som tappert inte har gett upp hoppet om att få ett ja, och frågar om hon får ta hem en kompis. UNDERBART, en till jobbig snorunge! Gissa vad svaret på den frågan blev.. Jag behöver inte ens skriva det. MEN, som den listiga person jag är sa jag till Nora att hon gärna fick gå och leka med kompisen hemma hos henne. Snora blev överlycklig och sprang genast iväg och ringde. Svante frågar Snora om han får följa med men får ett rått nej. Jag ser min chans och griper in och ber Nora att ta med sin lillebror. Men neeeeej, inga argument hjälper, hon vill bestämt gå själv. I ett sista desperat försök säger jag: -"Men Nora, tänk så tråkigt Ante skulle få här hemma. Helt ensam med mig som kan vara ganska tråkig". Hon tittar medlidande på Ante och ändrar sitt nej till ett ja. SCOOOORE!!!! Så, iväg springer Svanton och Norbert och jag får två timmars välförtjänt vila.
De återvände hem vid sjutiden, och har tittat på en film fram tills nu då det är säng dags. Till mat blev det pizza vilket gjorde mig till den bästa storasystern i världen. Nu har de hoppat i säng och jag skulle läsa en godnatt saga. Men när jag kom in sover de redan som stockar. Det är lätt att vara barnvakt!
Tills nästa gång. Ha det bra, ät, läs och sov mycket/ My de Klonia
p.s för att undvika missförstånd så älskar jag de små miffona djupt. Skulle dö för dem när som helst.
tisdag 22 september 2009
Handboll! WTF?
Jag kände ett väldigt stort behov av att ventilera lite. Det uppstod en situation igår på min handbolls träning som jag inte kan sluta tänka på, och som irriterar mig något enormt.
Jag har varit borta från handbollen i nio månader på grund utav en korsbandsoperation som genomfördes i november 2008. Det är ganska jobbigt att komma tillbaka till handbollen efter en sådan skada, både fysiskt men speciellt psykiskt. Jag valde ändå att gå tillbaka till handbollen för att försöka ge den en till chans. Nu efter operationen är jag givetvis inte lika bra som innan, detta är fullt normalt. Som en parantes vill jag nämna att en av mina bästa vänner, Emma, råkade ut för samma sak och hennes tränare gav henne EN SÄSONG på sig att bli lika bra som hon var innan. Anledningen till att jag nämner detta är för att min tränare inte verkar dela det tidsperspektivet.
Jag gjorde min comeback 5/9, under Eskil cup, och vi har sedan dess haft en seriematch, då jag gjorde ett mål. Detta är, i min värld, ganska lite tid. Jag tror dock inte att min tränare håller med.
På träningen igår tror jag helt serriöst att jag blev hånad över min prestation på den första seriematchen.. Jag har problem med att gå utsida (mellan ett och två) och detta togs upp på träningen, inför hela laget. Linjen lade sig på utsida två för att spärra bort tvåan så jag skulle kunna gå in i den luckan, detta är ingenting som fungerar för mig. Jag tycker det blir för trångt och rörigt och detta påpekade jag för min tränare. Då svarade hon, jag citerar: "Ja det är klart att du tycker så eftersom att du alltid går innåt i banan. Så du kan ju fortsätta göra det och enbart göra ett mål per match, eller så kan du gå utsida och göra 10!"
Hmmmmmmmmmm, min tränare valde att använda sig av det faktum att jag endast gjorde ett mål matchen innan för att håna mig.... Som grädde på moset sa en av mina lag kamrater: "Ja My, vad väljer du?" hahahahahahaha, vem säger så? Men det bryr jag mig egentligen inte om, var bara så typiskt.
Jag har diskuterat detta med både mamma och pappa och de anser att jag ska prata med min tränare om saken. Pappa blev lite små upprörd och frågade om han fick ringa henne men det tyckte jag skulle vara för pinsamt, jag är ändå snart 19 år ;P Jag borde prata med henne, det borde jag, men jag tror inte jag orkar. Jag vet inte hur länge jag ska spela kvar i laget och jag vill inte förstora någonting. Man ska inte göra en höna av en fjäder, som man säger ;) så jag tror jag låter det gå för den här gången. Händer det igen däremot så har jag inget val för jag tänker inte gå och må dåligt över någonting utan att försöka göra nått åt saken! Det är för losers.
Aah visst är de underbara, dessa i-världs problem?
För övrigt vill jag nämna att vi har match i helgen mot Arboga! Klockan 11.30 i Sporthallen.
Tills nästa gång. Ha det bra, ät, läs och sov mycket/ My de klonia
Jag har varit borta från handbollen i nio månader på grund utav en korsbandsoperation som genomfördes i november 2008. Det är ganska jobbigt att komma tillbaka till handbollen efter en sådan skada, både fysiskt men speciellt psykiskt. Jag valde ändå att gå tillbaka till handbollen för att försöka ge den en till chans. Nu efter operationen är jag givetvis inte lika bra som innan, detta är fullt normalt. Som en parantes vill jag nämna att en av mina bästa vänner, Emma, råkade ut för samma sak och hennes tränare gav henne EN SÄSONG på sig att bli lika bra som hon var innan. Anledningen till att jag nämner detta är för att min tränare inte verkar dela det tidsperspektivet.
Jag gjorde min comeback 5/9, under Eskil cup, och vi har sedan dess haft en seriematch, då jag gjorde ett mål. Detta är, i min värld, ganska lite tid. Jag tror dock inte att min tränare håller med.
På träningen igår tror jag helt serriöst att jag blev hånad över min prestation på den första seriematchen.. Jag har problem med att gå utsida (mellan ett och två) och detta togs upp på träningen, inför hela laget. Linjen lade sig på utsida två för att spärra bort tvåan så jag skulle kunna gå in i den luckan, detta är ingenting som fungerar för mig. Jag tycker det blir för trångt och rörigt och detta påpekade jag för min tränare. Då svarade hon, jag citerar: "Ja det är klart att du tycker så eftersom att du alltid går innåt i banan. Så du kan ju fortsätta göra det och enbart göra ett mål per match, eller så kan du gå utsida och göra 10!"
Hmmmmmmmmmm, min tränare valde att använda sig av det faktum att jag endast gjorde ett mål matchen innan för att håna mig.... Som grädde på moset sa en av mina lag kamrater: "Ja My, vad väljer du?" hahahahahahaha, vem säger så? Men det bryr jag mig egentligen inte om, var bara så typiskt.
Jag har diskuterat detta med både mamma och pappa och de anser att jag ska prata med min tränare om saken. Pappa blev lite små upprörd och frågade om han fick ringa henne men det tyckte jag skulle vara för pinsamt, jag är ändå snart 19 år ;P Jag borde prata med henne, det borde jag, men jag tror inte jag orkar. Jag vet inte hur länge jag ska spela kvar i laget och jag vill inte förstora någonting. Man ska inte göra en höna av en fjäder, som man säger ;) så jag tror jag låter det gå för den här gången. Händer det igen däremot så har jag inget val för jag tänker inte gå och må dåligt över någonting utan att försöka göra nått åt saken! Det är för losers.
Aah visst är de underbara, dessa i-världs problem?
För övrigt vill jag nämna att vi har match i helgen mot Arboga! Klockan 11.30 i Sporthallen.
Tills nästa gång. Ha det bra, ät, läs och sov mycket/ My de klonia
måndag 21 september 2009
Försök nummer 2
Ja, då ska man försöka hålla igång en blogg igen. Det gick ju inte så lysande med den förra, kände inte att jag hade allt för mycket att säga plus att jag var usel på att uppdatera. Men nu känner jag mig hågad att åter välsigna alla med regelbundna visdomsord.
Jag kom också på att man bloggar inte för andra, eller borde inte göra det, man gör det för sin egen skull. Sen om andra vill läsa och eventuellt kommentera det som skrivs så är detta bara välkommet. Men det är inte huvudsyftet eller det man skall sträva efter!
Att hitta tiden för att skriva blogg var också ett problem, men eftersom jag för tillfället är emellan två jobb så ska nog inte tidsfrågan vara ett bekymmer.
Vill också förvarna redan nu, i första inlägget, om att jag är extremt dålig på att stava. Även detta med särskrivning är ingenting jag anser mig själv behärska till fullo. Trots denna brist på kunskap vill jag meddela att jag har mycket övertygande betyg i Svenska A, B och C så tro inte illa om mig bara för att stavningen inte sitter där den ska. Anledningen till att jag meddelar detta nu är för att undvika välmenande, fast väldigt irriterande, kommentarer när det då och då kommer dyka upp stavfel av olika slag. Så, eventuella anmärkningar som kommer rörande ämnet tänker jag hänvisa till detta, det allra första, inlägget!
Med det sagt hoppas jag att ni kommer finna nöje i denna enkla blogg som jag skriver för min egen skull. Ha det bra, ät, läs och sov mycket / My de Klonia
Jag kom också på att man bloggar inte för andra, eller borde inte göra det, man gör det för sin egen skull. Sen om andra vill läsa och eventuellt kommentera det som skrivs så är detta bara välkommet. Men det är inte huvudsyftet eller det man skall sträva efter!
Att hitta tiden för att skriva blogg var också ett problem, men eftersom jag för tillfället är emellan två jobb så ska nog inte tidsfrågan vara ett bekymmer.
Vill också förvarna redan nu, i första inlägget, om att jag är extremt dålig på att stava. Även detta med särskrivning är ingenting jag anser mig själv behärska till fullo. Trots denna brist på kunskap vill jag meddela att jag har mycket övertygande betyg i Svenska A, B och C så tro inte illa om mig bara för att stavningen inte sitter där den ska. Anledningen till att jag meddelar detta nu är för att undvika välmenande, fast väldigt irriterande, kommentarer när det då och då kommer dyka upp stavfel av olika slag. Så, eventuella anmärkningar som kommer rörande ämnet tänker jag hänvisa till detta, det allra första, inlägget!
Med det sagt hoppas jag att ni kommer finna nöje i denna enkla blogg som jag skriver för min egen skull. Ha det bra, ät, läs och sov mycket / My de Klonia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
