Gud vad roligt det ska bli, jag är taggad till tänderna. Antingen åker vi den 28:e April eller den 5:e Maj, har ännu inte bestämt vilken dag det blir.
Jag har så jäkla mycket i huvudet just nu, vad jag ska packa, hur pengarna ska räcka till, vad jag ska handla, vart vi ska bo där, finns allting man behöver i afärerna, ect ect.
Hur som helst är jag övertygad om att jag och Anna kommer fungera jätte bra som roommates, klart man kommer bråka lite men våran vänskap håller för det. Den är stark som stål! ;) Vi har redan pratat om detta och sålänge vi ser till att ta upp saker man reagerar på kommer allting bli awesome!
Jag är jätte glad och förväntansfull men givetvis finns det nackdelar också. Exempelvis kommer jag behöva avsluta min nuvarande anställning ca en månad tidigare än tänkt. Jag vet att jag inte kan offra ett heltidsjobb pga det, men det känns väldigt jobbigt att inte kunna fullfölja det man har börjat. Att jag slutar tidigare kommer påverka min elev och det är väldigt olyckligt, tyvärr har jag inte den ekonomiska lyxen att tacka nej till garanterat jobb i ett år för en månad 60% anställning. Sen så vill jag ju åka också. Men som sagt, tråkigt att det ska påverka honom.
Jag är jätte glad och förväntansfull men givetvis finns det nackdelar också. Exempelvis kommer jag behöva avsluta min nuvarande anställning ca en månad tidigare än tänkt. Jag vet att jag inte kan offra ett heltidsjobb pga det, men det känns väldigt jobbigt att inte kunna fullfölja det man har börjat. Att jag slutar tidigare kommer påverka min elev och det är väldigt olyckligt, tyvärr har jag inte den ekonomiska lyxen att tacka nej till garanterat jobb i ett år för en månad 60% anställning. Sen så vill jag ju åka också. Men som sagt, tråkigt att det ska påverka honom.
Man kommer sakna vänner och släkt jätte mycket! Alla mina älskade vänner: Sofia, Amanda, Hanna, Emma, Lina och Ida funderar jag på att smuggla med i väskan. Men alla har sitt pågång här hemma, så det skulle vara elakt. Jag får nöja mig med att ge dem en öppen inbjudan att komma och hälsa på när de vill. Linn. Min morbror Joakim, hans fru Lisa och deras två barn Mika och Thea kommer också bli saknade. Jag hoppas att de små tjejerna inte glömmer bort mig medan jag är borta! Min kära mormor ska det också bli jobbigt att åka ifrån. Ninni och Janne kommer saknas. Pappa vet jag helt ärligt inte hur jag ska klara mig utan. Mamma ska jag smyga i lite sömnmedel och ta med, det är ju givet för faen, men det vet hon inte om så säg ingenting. Kim kommer jag ju få tillfälle att träffa ca en månad där nere, men sen när hon åker hem kommer jag dö lite inombords. Att inte få vara vid hennes sida under graiditeten är faktiskt fysiskt smärtsamt. Men hon har Robin så jag är inte orolig. Honom kommer jag också sakna. Ante och Nora tar nog ändå priset.. Hur ska de klara sig utan mig? Hur ska jag klara mig utan dem? De växer för varje dag som går och jag ska vara borta i ett år. Fatta vilken kopiös mängd stuff jag kommer missa. Nora kommer precis sluta trean när jag kommer hem, och jag kommer missa hela Antes första skolår. Vem ska lära dem opassande saker, slå dem i tvspel, hämta dem från skolan, skrämma deras dumma kompisar, sucka över dåliga lärare, reta dem, tvångs krama och pussa dem, skydda dem, bjuda på oboy och vispgrädde om inte jag? Givetvis kan mamma göra lite av dessa grejer men inte på mitt sätt. Det kan bara jag. Men att skiljas från sina småsyskon är oundvikligt, speciellt när ens dumma föräldrar skaffar barn med så långt mellanrum. Klart de kommer klara att jag drar, de är förvånandsvärt starka de småliven, är de inte släkt med mig va? Men det känns ändå. Det känns.
Osentimentala jag kommer sakna så många, så det är tur att jag har min bästavän med mig på resan! Det kommer inte ta bort saknaden men förhoppningsvis underlätta den lite!
Tills nästa gång. Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia
