party party

Jaha, då var det dags igen! Fest med tjejerna imorgon. Jag är peppad och opeppad på samma gång, mest på grund av den senaste utekvällen i Eskilstuna. Något som dock är unikt för detta fest tillfälle är att ALLA kan vara med, ingen handboll och inget jobb ska komma ivägen för första gången på väldigt länge. Så närvarande blir: Jag, Anna, Fia, Amanda, Hanna, Ek, Emma, Lina, Ida och om jag inte uppfattat allt fel ska Isso vara med också. Oj oj oj vilket gäng! Vi ska förfetsa i Kalles lilla lägenhet, hoppas alla får plats, sedan blir det förhoppningsvis nybron.

Men detta är dock imorgon. Idag ska jag till Anna och mysa med henne, Annika och Stina. Viltigt att nämna är att det severas Annikas egna smörgåstårta. Mmmmmm!

Så mys ikväll och fest imorgon, bra kombo!

Tills nästa gång! Ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia

Tell everybody I'm on my way

Varje dag som går är en dag närmare avfärd. Nyss var det ungefär fem veckor och nu är det snart tre. Tiden går långsamt och snabbt, den rusar fram och står still. Det är så mycket man vill hinna göra innan man åker, samtidigt som jag skulle ge allt för att få åka redan imorgon.

En sak jag och Anna har pratat om är packing. Vi får endast ha 15 kg i resväskan och 5 kg handbagage. Känns det bra eller? När man ska flytta utomlands i ett år borde man få någon slags dispans som tillåter en att ta med vad man vill. Givetvis vet jag att det inte är rimligt, men lite mer än 15 kg borde vara tillåtet att ta med. Så Anna gnäller över alla de kläder och skor som hon inte kommer kunna ta med och jag grämer mig över alla böcker jag tvingas lämna hemma. Mamma kommer få skicka ner litteratur till mig regelbundet, men det kommer inte bli samma sak. Klart att det finns saker att läsa där men de är på engelska, och även fast jag har ett övertygande betyg i det ämnet så innebär inte det att jag behöver tycka om att hobbyläsa på det språket. Men men, man får väl lov att klara sig. Kim har ju gjort det och då ska inte jag vara sämre.

Vi har också kommit in på ämnet: Risken att gå upp i vikt. (Och med kommit in på ämnet menar jag att Anna nojjar över det medan jag försöker lugna ner henne). En liten överdrift kanske men faktum kvarstår att Anna ser det som ett problem medan jag inte gör det. Eftersom det troligast kommer bli en ökad mängd alkohol och lite sämre mat, då vi båda lämnar det trygga hemmet med en mamma som lagar all mat för första gången, så är det inte konstigt om det blir några kilo plus. Klart man kan träna, vilket vi ska göra, men jag känner mig själv och jag kan verkligen vara en överkokt grönsak när jag vill. Med andra ord, bara ligga och svälla utan att göra någonting. Så vad gör det om man går upp lite? Allt ska nog gå bra ändå ska ni se!

Jag och Anna åker den 28e vilket innebär att vi kommer bo lite mer än en månad tillsammans med Kim och Robin. Detta har diskuterats och alla verkar tro att jag ska vara källan till eventuella problem... Till och med Anna som egentligen ska vara på min sida knivade mig i ryggen och medgav att komplikationer som uppstår kommer jag få ha på mitt samvete. Hmmmm! Ingen vet bättre än jag hur det är att bo med Kim, (ledsen Robin på det området har jag ännu mest erfarenhet), och det är inte alltid en picknick. Hon kunde verkligen vara en evil mastermind när hon kände för det. Till exempel när hon lurade mig att äta upp allt mitt godis, (hon påstod att hon skulle äta sitt samtidigt), så när jag inte hade någonting kvar visade det sig att hon bara hade ljugit. Jag fick då sitta och titta på medan hon långsamt och njutningsfullt åt upp hennes undangömda godis. Eller okej, slutet var egentligen annorlunda. Jag skvallrade för pappa och Kim fick lov att ge mig hälften, men det kunde lika gärna vara så som jag skrev först. Det var i alla fall vad hon var ute efter. Oavsett vad som hände var det alltid jag som fick skäll. Själv är jag ganska plump och oraffinerad så allting jag planerade kom tillbaka för att bita mig i röven. Den enda gången jag faktiskt har segrat över henne var jag inte ens medvetet ute efter att ge henne problem så vet inte ens om det kan räknas som en vinst. MEN jag och Kim är inte småbarn längre så jag tror och hoppas att allting ska gå ganska civilicerat till. Fast om konflikter uppstår och jag känner henne rätt så kommer hon vrida det till sin egen fördel. Där har ni nackdelen med att ha en hyper intelligent syster.

Jag är ändå väldigt förväntansfull och exalterad och räknar dagarna till avresa (24)!
Tills nästa gång, ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia

SJUKT!

Nu är det spikat! Jag och Anna ska till Madeira och jobba i ett år!

Gud vad roligt det ska bli, jag är taggad till tänderna. Antingen åker vi den 28:e April eller den 5:e Maj, har ännu inte bestämt vilken dag det blir.

Jag har så jäkla mycket i huvudet just nu, vad jag ska packa, hur pengarna ska räcka till, vad jag ska handla, vart vi ska bo där, finns allting man behöver i afärerna, ect ect.

Hur som helst är jag övertygad om att jag och Anna kommer fungera jätte bra som roommates, klart man kommer bråka lite men våran vänskap håller för det. Den är stark som stål! ;) Vi har redan pratat om detta och sålänge vi ser till att ta upp saker man reagerar på kommer allting bli awesome!

Jag är jätte glad och förväntansfull men givetvis finns det nackdelar också. Exempelvis kommer jag behöva avsluta min nuvarande anställning ca en månad tidigare än tänkt. Jag vet att jag inte kan offra ett heltidsjobb pga det, men det känns väldigt jobbigt att inte kunna fullfölja det man har börjat. Att jag slutar tidigare kommer påverka min elev och det är väldigt olyckligt, tyvärr har jag inte den ekonomiska lyxen att tacka nej till garanterat jobb i ett år för en månad 60% anställning. Sen så vill jag ju åka också. Men som sagt, tråkigt att det ska påverka honom.

Man kommer sakna vänner och släkt jätte mycket! Alla mina älskade vänner: Sofia, Amanda, Hanna, Emma, Lina och Ida funderar jag på att smuggla med i väskan. Men alla har sitt pågång här hemma, så det skulle vara elakt. Jag får nöja mig med att ge dem en öppen inbjudan att komma och hälsa på när de vill. Linn. Min morbror Joakim, hans fru Lisa och deras två barn Mika och Thea kommer också bli saknade. Jag hoppas att de små tjejerna inte glömmer bort mig medan jag är borta! Min kära mormor ska det också bli jobbigt att åka ifrån. Ninni och Janne kommer saknas. Pappa vet jag helt ärligt inte hur jag ska klara mig utan. Mamma ska jag smyga i lite sömnmedel och ta med, det är ju givet för faen, men det vet hon inte om så säg ingenting. Kim kommer jag ju få tillfälle att träffa ca en månad där nere, men sen när hon åker hem kommer jag dö lite inombords. Att inte få vara vid hennes sida under graiditeten är faktiskt fysiskt smärtsamt. Men hon har Robin så jag är inte orolig. Honom kommer jag också sakna. Ante och Nora tar nog ändå priset.. Hur ska de klara sig utan mig? Hur ska jag klara mig utan dem? De växer för varje dag som går och jag ska vara borta i ett år. Fatta vilken kopiös mängd stuff jag kommer missa. Nora kommer precis sluta trean när jag kommer hem, och jag kommer missa hela Antes första skolår. Vem ska lära dem opassande saker, slå dem i tvspel, hämta dem från skolan, skrämma deras dumma kompisar, sucka över dåliga lärare, reta dem, tvångs krama och pussa dem, skydda dem, bjuda på oboy och vispgrädde om inte jag? Givetvis kan mamma göra lite av dessa grejer men inte på mitt sätt. Det kan bara jag. Men att skiljas från sina småsyskon är oundvikligt, speciellt när ens dumma föräldrar skaffar barn med så långt mellanrum. Klart de kommer klara att jag drar, de är förvånandsvärt starka de småliven, är de inte släkt med mig va? Men det känns ändå. Det känns.

Osentimentala jag kommer sakna så många, så det är tur att jag har min bästavän med mig på resan! Det kommer inte ta bort saknaden men förhoppningsvis underlätta den lite!

Tills nästa gång. Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

Att göra skillnad

Håller tummarna!
"Sårbara separat, oslagbara ihop"

Nu har det gått en vecka sedan jag började som elevassistent.
And I love it!
Man kan lätt påstå att det är en liten skillnad mellan att ligga hemma i fosterställning sovandes i 12 timmar om dygnet och att försöka hjälpa en ung kille att klara plugget.
Lite mer givande.
Inga, och då menar jag inga, yrken är skamliga men jag har alltid haft en förkärlek till samhällsfrämjande arbeten, och jag tycker att mitt jobb kvalificerar in i den kategorin. Givetvis behöver vi folk som lagar datorer, jobbar i butiker och personer som delar ut p-böter men det är någonting speciellt med vissa yrken. Lärare, psykologer, alla som jobbar inom vården, poliser m.m, detta är yrken som jag anser är speciella och nu är jag nästan där.
En skön känsla, att få chansen att göra skillnad.

Någon annan som gör skillnad genom att bara finnas är söstra mi Kim, vill passa på att offentligt gratta henne till graviditeten. Jag är så glad för eran skull, och min egen givetvis eftersom jag komer vara barnvakt 24/7. Värt att nämna är också att yours truly ska bli gudmor till det lilla livet, kan han/hon få det bättre förspänt? Don't think so! Självklart vet jag vad det blir för kön men det ska jag låta Kim avslöja, som en ledtråd kan jag dock säga att Ante eller Nora blev väldigt besviken och Ante eller Nora blev väldigt glad. Sug på den. Oavsett kön kommer barnet få de bästa förutsättningarna. Självgod? Möjligt, men ni måste erkänna att jag har underlag för det.
Men som sagt, grattis Kim och Robin ni kommer bli bra föräldrar. Vill också påminna er om att vara försiktiga med varandra. Kärleken kan vara smärtsam, den kanske till och med tillfogar er den störta fysiska smärta ni någonsin har upplevt. Men det är okej, det finns ingen skam i det. Två motpoler, en hård som sten och hjärtlös och den andra mesig som en liten flicka och vek. Ni kompleterar each other.

Men nu är det sovdags!
Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

p.s köpte två böcker idag på rea, och there is no greater feeling in the world än när man har helt nya böcker som väntar på en. Peace out!

JOBB!

Som titeln antyder så fick jag tjänsten i Spånga! Vad roligt, skönt och spännande, allting på samma gång. Imorgon blir det möte med eleven och hans föräldrar, klockan tio på skolan. Tåget går från Läggesta halv nio och bussen går tio över åtta. Detta innebär att jag kommer behöva gå upp senast sju...

Men det är bara att bita ihop. Från och med nästa vecka kommer det bli till att gå upp tidigt nästan varje veckodag. Och det är ju inte som att jag har sovit lite under de gångna månaderna, så nu är det bara att köra.

Imorgon kväll ska jag sova i Eskilstuna eftersom att jag har en jätte tidig tandläkartid på fredagsmorgonen. Äntligen ska jag få den efterlängtade tandskenan, på tiden! Nu har jag varit utan så länge att tänderna nästan gått tillbaka till hur de var INNAN tandställningen.

En liten överdrift kanske, men ändå.

På eftermiddagen sen så blir det fika med tjejerna, väldigt trevligt! Lina kom på idéen att vi ska passa på att fira min anställning med inte en utan två tårtbitar. Givetvis är jag på, fast i ärlighetens namn skulle jag nog ha tagit två bitar ändå!

Så ser tillvaron ut i nuläget!

Värt att nämna är att jag saknar min syster och följeslagare Kim, även hennes andra hälft saknar jag, (pyttelite, knappt värt att nämna but still), Robin!

Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

It hurts so good.

Idag var jag på en jobbintervju. Tjänsten är i Spånga, Stockholm, som elevassistent till en 13 årig kille. Verkar vara ett extremt intressant jobb, svårt, men intressant och jag tror helt ärligt att jag skulle vara bra som det. Så det hoppas jag på, kommer få veta vilken dag som helst nu!

Jag håller också tummarna för en annan sak som jag inte ännu vill berätta detaljer om här. Det känns som otur att göra det innan jag vet säkert vad som händer. Men Anna, du vet vad jag pratar om och jag vet att du håller tummarna med mig!

Jag är så rastlös just nu. Har varit utan sysselsättning alltför länge, jag vill att det ska hända lite saker. Vad som helst egentligen bara det är något! Är trött på samma omgivningar och samma människor. Jag antar att det brukar bli så i min ålder, det är ju intet för intet som de flesta flyttar hemifrån i dessa år.

Nåväl, vilket inspirerande inlägg detta blev. Nu ska jag vänta på ett samtal från mina kära syster och Robin, om hon kommer ihåg att ringa!

Ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia

Nutiden

Återigen var det ett tag sedan jag uppdaterade och jag har ingen bra förklaring förutom att jag har ganska fullt upp för tillfället. Jag måste ju hinna sova och se på tv också, kan inte slösa värdefulla minuter på att blogga då ju!

Nu är det dags att nämna min senaste addiction: TRUE BLOOD!
Jag känner att min uppfattning om denna serie kommer bli lite lik min relation med Isfolket. Inte fullt lika bra givetvis, det är en omöjlighet, men jag har verkligen fattat tycke för hela konceptet. Jag gillar också att det inte är alltför många som har sett den, så den blir lite privat. Ni som känner mig vet att jag inte gillar när saker blir för populära av allmänheten. Ta som exempel Twilight böckerna, som jag vet att jag skulle älska, ändå har jag inte läst dem, varför? Jo, därför att ALLA har gjort det. Till och med de som inte brukar läsa böcker har gjort det. Hur ska då min relation med karaktärerna i boken kunna bli personlig?

Detta är kanske svårt att förstå för vissa, (med vissa menar jag de som inte läser mycket och regelbundet), men jag slår vad om att min käre syster förstår vad jag pratar om! Hon har visserligen läst böckerna men på Madeira är det säkert inte många som har gjort det vilket gör hennes agerande förståelig och acceptabelt.

Vilket långt sidospår, tillbaka till True Blood. Serien vart en brak succé i USA så jag fattar att jag inte är ensam om att uppskatta den, men det är inte så väldigt många i Sverige som har sett den, i alla fall inte i min bekanskapskrets och det är allt jag begär!
Normal tjej? Kanske inte.
I säsong två är allas våran Alexander Skarsgård med i varje avsnitt, vilket han inte är i ettan. Detta måste betyda att tittarnas intresse för honom har ökat, vilket jag verkligen förstår. Han är löjligt het. Hela konceptet med bad boy vampyr sväljer jag med hull och hår. Att han föraktar människor men trots det fattar tycke för en tjej gör att han inte blir ouppnåelig. I like it!

Nedan ser ni tre länkar, den första är en hel scen från säsong två, den visar när A. Skarsgård blir vampyr (scenen är på svenska). Den andra länken går till en video som är ihopklippt från olika scener i säsong ett och två med nyss nämnda A.S och den tjej (Sookie) han är svag för. Och den tredje och sista är en väldigt stark scen när Alexander Skarsgårds 'maker' dör, en scen som egentligen bara kan uppskattas påriktigt av dem som sett alla avsnitt. Kolla och se vad ni tycker!

http://www.youtube.com/watch?v=8bIWJ3qrqzU&translated=1


http://www.youtube.com/watch?v=2n-2AMT5gZo

http://www.youtube.com/watch?v=Xbyt48baPYg

Det var allt för nu! Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia