BOKTIPS nr 3 och nr 4!

Ja, då jag har fått intensiva påtryckningar från mina läsare att lägga upp nya boktips, (med intensiva påtryckningar menar jag en hånande kommentar från lill-Stina), så tänkte jag att de fanimej har rätt. Nu är det dags igen! Denna gång blir det två tips samtidigt eftersom att jag för någon vecka sen läste ut en grym bok och har för några dagar sedan börjat på en ny serie!

Lägg också märke till att jag i mina tidigare rekomendationer bara har tipsat om serier, denna gång är inget undantag.

Alltså, boktips nummer 3:

BLODSARVET, av Henrik Larsson

- Krigarhjärta

- Isöhäxan

- ??

En makalöst bra triologi, (detta säger jag trots att jag inte har läst den tredje och sista boken), som faktiskt är skriven av en svensk författare. Både jag och Kim har blivit helt sålda på böckerna och väntar med spänning på trean, (som jag förutspår kommer heta Profeten). Det har dock ännu inte kommit ut någon som helst information om när den avslutande delen kommer komma ut, vad den heter, vad den handlar om eller om han ens har börjat med den så vi får helt enkelt vänta och se!

Jag tänker inte heller försöka ge mig på en beskrivning av dessa böcker, då jag inte har en sportslig att göra dem rättvisa. Men, verkligen, läs dem!

Boktips nummer 4:

RIGANTERNA, av David Gemmell

- Stormsvärd

- Midnadsfalken

- Korphjärta

- Stormryttaren

Jag är nu inne i den första boken, för andra gången då jag redan läst serien en gång, och den är lika bra som jag kommer ihåg. Den sista delen i serien har jag dock inte läst än eftersom att den relativt nyligen kom ut så jag ser förväntansfullt fram emot den. Om boken är i närheten av så bra som de andra böckerna kan jag inte bli besviken. Tänker inte försöka beskriva dessa heller, om ni är nyfikna får ni läsa dem!

Det var allt för denna gång.

Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

Matvecka!!

Oj oj oj nu ska ni få höra hur denna vecka ska se ut,
jag kommer utan tvekan var alldeles slut.
Och inte slut som i fyskiskt trött,
nej, min mage kommer vara slut efter både surt, salt och sött.

Tisdag: Till min kära mormor jag ska,
hennes kokkonst gör mig alltid gla'.
Onsdag: Min absoluta favorit rätt (musslor) ska ätas på Akkurat med mamma,
en hejdå middag då jag inte så länge till i Sverige ska stanna.
Torsdag: Att det även här ska vara en hejdå middag är väl inte en chock,
denna gång med min morbror som är en skicklig kock.
Fredag: På världshuset ska jag bjuda mamma och Ibbe på mat,
förhoppningsvis en lugn middag utan tjat.
Lördag: Att säga hejdå till familjen är inte lätt,
dock blir det mindre svårt om man i knäet har en servett.
En trerätters middag att se fram emot har jag,
det händer inte varje dag.
Söndag: Till kära fadern och hans fru måste jag också säga hejdå,
en utmärkt midag får de lov att bjuda på.

Det var min vecka som så,
hoppas ni har fått någonting att tänka på.
Hur ser eran vecka ut är det kommer till mat?
Vill man ha något gott får man inte vara lat.
Alla kan inte ha lika stort flyt som mig,
jag är en ovanligt lyckad tjej!

Ha det bra suckers! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

party party

Jaha, då var det dags igen! Fest med tjejerna imorgon. Jag är peppad och opeppad på samma gång, mest på grund av den senaste utekvällen i Eskilstuna. Något som dock är unikt för detta fest tillfälle är att ALLA kan vara med, ingen handboll och inget jobb ska komma ivägen för första gången på väldigt länge. Så närvarande blir: Jag, Anna, Fia, Amanda, Hanna, Ek, Emma, Lina, Ida och om jag inte uppfattat allt fel ska Isso vara med också. Oj oj oj vilket gäng! Vi ska förfetsa i Kalles lilla lägenhet, hoppas alla får plats, sedan blir det förhoppningsvis nybron.

Men detta är dock imorgon. Idag ska jag till Anna och mysa med henne, Annika och Stina. Viltigt att nämna är att det severas Annikas egna smörgåstårta. Mmmmmm!

Så mys ikväll och fest imorgon, bra kombo!

Tills nästa gång! Ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia

Tell everybody I'm on my way

Varje dag som går är en dag närmare avfärd. Nyss var det ungefär fem veckor och nu är det snart tre. Tiden går långsamt och snabbt, den rusar fram och står still. Det är så mycket man vill hinna göra innan man åker, samtidigt som jag skulle ge allt för att få åka redan imorgon.

En sak jag och Anna har pratat om är packing. Vi får endast ha 15 kg i resväskan och 5 kg handbagage. Känns det bra eller? När man ska flytta utomlands i ett år borde man få någon slags dispans som tillåter en att ta med vad man vill. Givetvis vet jag att det inte är rimligt, men lite mer än 15 kg borde vara tillåtet att ta med. Så Anna gnäller över alla de kläder och skor som hon inte kommer kunna ta med och jag grämer mig över alla böcker jag tvingas lämna hemma. Mamma kommer få skicka ner litteratur till mig regelbundet, men det kommer inte bli samma sak. Klart att det finns saker att läsa där men de är på engelska, och även fast jag har ett övertygande betyg i det ämnet så innebär inte det att jag behöver tycka om att hobbyläsa på det språket. Men men, man får väl lov att klara sig. Kim har ju gjort det och då ska inte jag vara sämre.

Vi har också kommit in på ämnet: Risken att gå upp i vikt. (Och med kommit in på ämnet menar jag att Anna nojjar över det medan jag försöker lugna ner henne). En liten överdrift kanske men faktum kvarstår att Anna ser det som ett problem medan jag inte gör det. Eftersom det troligast kommer bli en ökad mängd alkohol och lite sämre mat, då vi båda lämnar det trygga hemmet med en mamma som lagar all mat för första gången, så är det inte konstigt om det blir några kilo plus. Klart man kan träna, vilket vi ska göra, men jag känner mig själv och jag kan verkligen vara en överkokt grönsak när jag vill. Med andra ord, bara ligga och svälla utan att göra någonting. Så vad gör det om man går upp lite? Allt ska nog gå bra ändå ska ni se!

Jag och Anna åker den 28e vilket innebär att vi kommer bo lite mer än en månad tillsammans med Kim och Robin. Detta har diskuterats och alla verkar tro att jag ska vara källan till eventuella problem... Till och med Anna som egentligen ska vara på min sida knivade mig i ryggen och medgav att komplikationer som uppstår kommer jag få ha på mitt samvete. Hmmmm! Ingen vet bättre än jag hur det är att bo med Kim, (ledsen Robin på det området har jag ännu mest erfarenhet), och det är inte alltid en picknick. Hon kunde verkligen vara en evil mastermind när hon kände för det. Till exempel när hon lurade mig att äta upp allt mitt godis, (hon påstod att hon skulle äta sitt samtidigt), så när jag inte hade någonting kvar visade det sig att hon bara hade ljugit. Jag fick då sitta och titta på medan hon långsamt och njutningsfullt åt upp hennes undangömda godis. Eller okej, slutet var egentligen annorlunda. Jag skvallrade för pappa och Kim fick lov att ge mig hälften, men det kunde lika gärna vara så som jag skrev först. Det var i alla fall vad hon var ute efter. Oavsett vad som hände var det alltid jag som fick skäll. Själv är jag ganska plump och oraffinerad så allting jag planerade kom tillbaka för att bita mig i röven. Den enda gången jag faktiskt har segrat över henne var jag inte ens medvetet ute efter att ge henne problem så vet inte ens om det kan räknas som en vinst. MEN jag och Kim är inte småbarn längre så jag tror och hoppas att allting ska gå ganska civilicerat till. Fast om konflikter uppstår och jag känner henne rätt så kommer hon vrida det till sin egen fördel. Där har ni nackdelen med att ha en hyper intelligent syster.

Jag är ändå väldigt förväntansfull och exalterad och räknar dagarna till avresa (24)!
Tills nästa gång, ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia

SJUKT!

Nu är det spikat! Jag och Anna ska till Madeira och jobba i ett år!

Gud vad roligt det ska bli, jag är taggad till tänderna. Antingen åker vi den 28:e April eller den 5:e Maj, har ännu inte bestämt vilken dag det blir.

Jag har så jäkla mycket i huvudet just nu, vad jag ska packa, hur pengarna ska räcka till, vad jag ska handla, vart vi ska bo där, finns allting man behöver i afärerna, ect ect.

Hur som helst är jag övertygad om att jag och Anna kommer fungera jätte bra som roommates, klart man kommer bråka lite men våran vänskap håller för det. Den är stark som stål! ;) Vi har redan pratat om detta och sålänge vi ser till att ta upp saker man reagerar på kommer allting bli awesome!

Jag är jätte glad och förväntansfull men givetvis finns det nackdelar också. Exempelvis kommer jag behöva avsluta min nuvarande anställning ca en månad tidigare än tänkt. Jag vet att jag inte kan offra ett heltidsjobb pga det, men det känns väldigt jobbigt att inte kunna fullfölja det man har börjat. Att jag slutar tidigare kommer påverka min elev och det är väldigt olyckligt, tyvärr har jag inte den ekonomiska lyxen att tacka nej till garanterat jobb i ett år för en månad 60% anställning. Sen så vill jag ju åka också. Men som sagt, tråkigt att det ska påverka honom.

Man kommer sakna vänner och släkt jätte mycket! Alla mina älskade vänner: Sofia, Amanda, Hanna, Emma, Lina och Ida funderar jag på att smuggla med i väskan. Men alla har sitt pågång här hemma, så det skulle vara elakt. Jag får nöja mig med att ge dem en öppen inbjudan att komma och hälsa på när de vill. Linn. Min morbror Joakim, hans fru Lisa och deras två barn Mika och Thea kommer också bli saknade. Jag hoppas att de små tjejerna inte glömmer bort mig medan jag är borta! Min kära mormor ska det också bli jobbigt att åka ifrån. Ninni och Janne kommer saknas. Pappa vet jag helt ärligt inte hur jag ska klara mig utan. Mamma ska jag smyga i lite sömnmedel och ta med, det är ju givet för faen, men det vet hon inte om så säg ingenting. Kim kommer jag ju få tillfälle att träffa ca en månad där nere, men sen när hon åker hem kommer jag dö lite inombords. Att inte få vara vid hennes sida under graiditeten är faktiskt fysiskt smärtsamt. Men hon har Robin så jag är inte orolig. Honom kommer jag också sakna. Ante och Nora tar nog ändå priset.. Hur ska de klara sig utan mig? Hur ska jag klara mig utan dem? De växer för varje dag som går och jag ska vara borta i ett år. Fatta vilken kopiös mängd stuff jag kommer missa. Nora kommer precis sluta trean när jag kommer hem, och jag kommer missa hela Antes första skolår. Vem ska lära dem opassande saker, slå dem i tvspel, hämta dem från skolan, skrämma deras dumma kompisar, sucka över dåliga lärare, reta dem, tvångs krama och pussa dem, skydda dem, bjuda på oboy och vispgrädde om inte jag? Givetvis kan mamma göra lite av dessa grejer men inte på mitt sätt. Det kan bara jag. Men att skiljas från sina småsyskon är oundvikligt, speciellt när ens dumma föräldrar skaffar barn med så långt mellanrum. Klart de kommer klara att jag drar, de är förvånandsvärt starka de småliven, är de inte släkt med mig va? Men det känns ändå. Det känns.

Osentimentala jag kommer sakna så många, så det är tur att jag har min bästavän med mig på resan! Det kommer inte ta bort saknaden men förhoppningsvis underlätta den lite!

Tills nästa gång. Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

Att göra skillnad

Håller tummarna!
"Sårbara separat, oslagbara ihop"

Nu har det gått en vecka sedan jag började som elevassistent.
And I love it!
Man kan lätt påstå att det är en liten skillnad mellan att ligga hemma i fosterställning sovandes i 12 timmar om dygnet och att försöka hjälpa en ung kille att klara plugget.
Lite mer givande.
Inga, och då menar jag inga, yrken är skamliga men jag har alltid haft en förkärlek till samhällsfrämjande arbeten, och jag tycker att mitt jobb kvalificerar in i den kategorin. Givetvis behöver vi folk som lagar datorer, jobbar i butiker och personer som delar ut p-böter men det är någonting speciellt med vissa yrken. Lärare, psykologer, alla som jobbar inom vården, poliser m.m, detta är yrken som jag anser är speciella och nu är jag nästan där.
En skön känsla, att få chansen att göra skillnad.

Någon annan som gör skillnad genom att bara finnas är söstra mi Kim, vill passa på att offentligt gratta henne till graviditeten. Jag är så glad för eran skull, och min egen givetvis eftersom jag komer vara barnvakt 24/7. Värt att nämna är också att yours truly ska bli gudmor till det lilla livet, kan han/hon få det bättre förspänt? Don't think so! Självklart vet jag vad det blir för kön men det ska jag låta Kim avslöja, som en ledtråd kan jag dock säga att Ante eller Nora blev väldigt besviken och Ante eller Nora blev väldigt glad. Sug på den. Oavsett kön kommer barnet få de bästa förutsättningarna. Självgod? Möjligt, men ni måste erkänna att jag har underlag för det.
Men som sagt, grattis Kim och Robin ni kommer bli bra föräldrar. Vill också påminna er om att vara försiktiga med varandra. Kärleken kan vara smärtsam, den kanske till och med tillfogar er den störta fysiska smärta ni någonsin har upplevt. Men det är okej, det finns ingen skam i det. Två motpoler, en hård som sten och hjärtlös och den andra mesig som en liten flicka och vek. Ni kompleterar each other.

Men nu är det sovdags!
Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

p.s köpte två böcker idag på rea, och there is no greater feeling in the world än när man har helt nya böcker som väntar på en. Peace out!

JOBB!

Som titeln antyder så fick jag tjänsten i Spånga! Vad roligt, skönt och spännande, allting på samma gång. Imorgon blir det möte med eleven och hans föräldrar, klockan tio på skolan. Tåget går från Läggesta halv nio och bussen går tio över åtta. Detta innebär att jag kommer behöva gå upp senast sju...

Men det är bara att bita ihop. Från och med nästa vecka kommer det bli till att gå upp tidigt nästan varje veckodag. Och det är ju inte som att jag har sovit lite under de gångna månaderna, så nu är det bara att köra.

Imorgon kväll ska jag sova i Eskilstuna eftersom att jag har en jätte tidig tandläkartid på fredagsmorgonen. Äntligen ska jag få den efterlängtade tandskenan, på tiden! Nu har jag varit utan så länge att tänderna nästan gått tillbaka till hur de var INNAN tandställningen.

En liten överdrift kanske, men ändå.

På eftermiddagen sen så blir det fika med tjejerna, väldigt trevligt! Lina kom på idéen att vi ska passa på att fira min anställning med inte en utan två tårtbitar. Givetvis är jag på, fast i ärlighetens namn skulle jag nog ha tagit två bitar ändå!

Så ser tillvaron ut i nuläget!

Värt att nämna är att jag saknar min syster och följeslagare Kim, även hennes andra hälft saknar jag, (pyttelite, knappt värt att nämna but still), Robin!

Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia