NY BLOGG!

Hej!

Jag behöver ta bort min hotmail adress då den skickar skräppost till alla mina kontakter, och min nya email adress är en gmail. Tydligen kan man inte ha det tillsammans med detta konto så då får det bli en ny blogg. Vet inte vad det kommer bli än men kommer lämna en kommentar på detta inlägg med den nya adressen.

PEACE OUT.

My de Klonia

Hej hallå!

Hej hallå!

Jag fick en kommentar från min älskade mamma i senaste inlägget så tänkte försöka skriva lite mer.
Vi får se hur det går.

Denna helg är Pontas (”lillbubbens”) sista helg. Det suger.
Dock får man väl göra det bästa av situationen och ”fira” hans avresa. Lär väl bli en del alkohol, troligast inte för mig dock (som vanligt).
Eller man må väl unna sig en liten drink kanske, jag menar, Ponta drar ju inte alla dagar i veckan. Och jag kan tänka mig att det blir en skuldtripp om man kör en nykter helg.

Så, ikväll blir det först kebab med Anna och Hanna. Sen drar vi till FX och inväntar Ponta & Company plus new guy. Lillbubbens kompis kommer ner och ska börja jobba. Det ska bli gött, men han kan ju inte ersätta Pontus. Det kan ingen.
Så, det är fredagen. Hanna ska med oss sen och sova i madrasshavet som jag och Anna har sovit i mån-tors. Igår sov Pontus också där. Nice som fan, ligger två jätte madrasser i vårt vardagsrum, täcken och massa kuddar.
Imorgon är det kanske levada (hoppas inte), Annas hår ska rakas och Hannas hår ska färgas (av moa), sen middag tillsammans med en herrans massa folk och sen dricka återigen. Kanske hemma hos oss. Vi får se.

På söndag är det luuuuugnt. Om det har slunkit ner lite alkohol i helgen så kommer jag behöva vila upp mig. Definitivt.

Det var allt för denna gång!
Peace.

Ha det bra, ät, läs och sov mycket / My de Klonia

(skrivet fredag 2010-11-05)

Bedrövligt

Mina uppdaterings skills är bedrövliga. Jag förtjänar inte att ha blogg..

Eller jo, klart som fan att jag gör. Jag är ju awesome.


Vet inte riktigt varför jag skriver nu heller. Har väl lite tråkigt antar jag. Sitter på jobbet och det ringer minimalt, gött men trist.


Vad ska man skriva om då? Vad som händer och sker kanske. Har hänt en del sen sist faktiskt, jag har varit hemma bland annat (det var awesome).

Jag fick träffa allihopa, hela familjen och alla vänner. Vart väl mest tid spenderad med familjen faktiskt, det kändes viktigast att prioritera. Men polarna träffade man ju också.

Och de finns ju alltid kvar ;) Hänt mycket med dem sedan sist, och när jag säger mycket så menar jag MYCKET. Gött de! Lite förändring är alltid intressant.


Jag träffade Kim och Liv.

Liv. Vilken liten underbar tjockis. Hon är så lik Kim att det blir väldigt förvirrande. Känns som att man tittar PÅ Kim ibland, som hon såg ut på bebis fotona, men sedan upptäcker man att den vuxna Kim står brevid och då vaknar man till lite.

Fick ett beautiful halsband också, av Kim och Robin. Jag kan ju tyvärr inte vara med på namngivningen så den present jag fick var en födelsedags/gudmoder gåva. Det står Liv på ena sidan och My på andra. Jag har på mig det 24/7, så hon är alltid med mig även fast jag inte är hemma.


Kim, kim, kim, kimmelim. Jag saknar henne. Mycket. Det väl väl ändå Kim jag umgicks mest med när jag var hemma. Och Liv då men hon är ju given.

Det var väldigt trevligt. Kändes precis som old times fast nu är det new times. Ni kanske inte förstår vad jag menar men det gör söstra mi fo´ shoe’.


Saknar morsan också givetvis. Och mongona.


Ja, det var ett hemst informativt och givande inlägg detta. Bedrööövligt.



Over and out.


Ha det bra, ät läs och sov mycket/ My de Klonia

Hur kunde detta hända?

SD i riksdagen..

Det äcklar mig. Folk som har röstat på dem äcklar mig.

Alliansen en period till är hemskt. Men inte lika hemskt som att "Sverigedemokraterna" är med i riksdagen. De ska få vara med och bestämma vad som ska ske med Sverige.


Jag skäms.

Snart hemma!

Nu är det sex dagar tills jag är hemma. I Sverige. Kan inte beskriva hur awesome det känns.
Jag ska få träffa min familj.. Det var ungefär fem månader sedan. Sjukt. Kompisarna också.

Jag ska få träffa Liv. Ett helt nytt tillskott till våran galna skara. Känns konstigt att inte ha träffat henne än. Jag menar, hon kommer ju bli en av de viktigaste personerna i mitt liv, men ännu har jag inte fått se henne, hålla i henne och prata med henne. Ser fram emot att få lära känna henne ordentligt. Det kommer jag inte hinna med under den korta perioden jag är hemma nu, men det är en början i alla fall.

Val imorgon. Jag är lite orolig men samtidigt förväntansfull. Jag har inte tappat tron på Sverige. Vi kommer välja rätt.

Annika (mamma 2) och Stina kom igår. Det var väldigt trevligt. Givetvis för att de är trevliga och mycket bra sällskap men också för att Anna har längtat sinnessjukt mycket. Blir glad när hon är glad.

Ikväll blir det Epra! Köttparadiset på jorden. Jag och Anna kommer få våran sedvanliga köttfrossa då vi alltid äter för mycket, men det är det värt.



Vilken otroligt kass och bristfällig uppdatering. Fuck it.

Ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia

VAL

Nu har jag gjort mitt val.





Har du gjort ditt?








Dags att bestämma vilka som ska styra Sverige, vilket typ av samhälle vi ska ha.








Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

Någon vecka senare

Hade bara tänkt att lägga upp lite bilder från levada lördagen här om helgen. Det var överenskommelsen jag och Ibbe gjorde innan jag åkte; hon skulle läsa min blogg.. OM den handlade om vilka platser vi reste till och vad vi upplevde där.

Så, i syfte att kunna ge en liten uppdatering till henne kommer lite turist bilder.

Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

Fortsättning följer..

Efter inlägget i söndags, lyckligt ovetandes om de kommande dagarnas händelseförlopp fick jag med mig Anna och Daniel ut för att äta. Vi var sugna på kinamat så då passade det perfekt att Daniel visste ett bra ställe. Vi gick dit och åt en god middag, sedan vid halv tio snåret började vi röra oss hemåt. Vid den sista svängen innan våran lägenhet började jag och Anna diskutera vem som hade nyckeln. Vi kom fram till att jag inte hade den, och hon hade den...inte heller..
Klockan var kvart i tio på en söndag, vi hade mjukiskläder (mina var smutsiga), inga pengar, inga mobiler och ingen nykel.

Av någon anledning gick vi hela vägen hem ändå, kanske för att vi verkligen skulle inse att vi var utelåsta. Väl där började vi debattera om vem av oss som skulle riskera livet för att klättra fem våningar upp och ta sig in genom balkongen men eftersom Anna röstade på mig, jag röstade på henne och Daniel inte hade någon rösträtt så var situationen fastlåst.
Vi masade oss hem till Daniel via en taskigt upplyst levada. Utanför honom får jag reda på att han inte heller har nycklar, nej, dem har han tappat i springan framför hissen för någon kväll sedan när han var dragen. Okej, men vi ringer på eftersom vi antar att en av hans rumskompisar ska vara hemma, det är dem inte. Så vad gör man då? Vi går till Linus, Carl och Simon som bor nära Daniel och ringer på hos dem. Inget svar.. okej. Nu börjar jag bli bitter, och inte lite smyg bitter utan helvetes jäkla as bitter. Vi går fram och tillbaka mellan de olika lägenheterna, (eller jag parkerar mig utanför L,C och S lägenhet medan Daniel och Anna står utanför hans.) Gråten sitter i halsen och jag står på förtvivlans rand när jag ser Carl och Simon komma gående, helt ovetandes om de kval vi har lidit. Med Carl och Simon kom också Dan så Anna och Daniel drar hem till honom och sover medan jag sover hos C&S.

Det var halvkul att vakna kvart i sju dagen efter och dra på sig sina smutsiga kläder, väl vetandes att man skulle behöva sitta en heldag på jobbet och bli utsatt för kollegornas dömande blickar. Med sänkt huvud och bortblåst självkänsla smyger jag in på jobbet vid åtta och försöker ta mig fram till min plats obemärkt. Nu sitter inte självförtroendet i kläderna, i alla fall inte för mig och alla andra som har gått SMID, men på våran arbetsplats finns det dem som anser att klädsel är A och O. Helst ville jag ställa mig på ett bord och ropa till alla vad som hade hänt men jag ville försöka bevara den lilla värdighet jag hade kvar.

Sara bjöd mig på lunch. Anna åt innan mig och blev erbjuden pengar men nekade (!?) för hon tänkte att hon klarade sig på den frukt vi får från jobbet.

Klockan slår fem och det är dags att dra hem. Vi har pratat med våran chef och fått meddelande om att en låskille vid namn Lorentzo ska komma och öppna klockan sex.
Vid halv sex är vi hemma och sätter oss för att vänta. Klockan blir sex, ingen Lorentzo. Klockan blir halv sju, ingen Lorentzo. Sju, ingen Lorentzo. När klockan blir kvart över sju och Lorentzo helvetet inte har kommit ännu så blir vi desperata. UTELÅSTA EN KVÄLL TILL.
Vi knackar på hos grannen våningen under oss och förklarar, halvt på engelska en tredjedel på teckenspråk och resten på en potrugisiska vi inte kan, att vi vill låna deras balkong för att ta oss in i lägenheten. Högst tveksamma släpper de in oss och visar oss rätt. Väl där inser vi det omöjliga i vår plan då det skulle krävas att jag stod på Annas axlar och sedan hivade upp mig på bara armarna hängandes x antal meter över marken, så vi tackade för oss och gick igen.
Så, vad ska vi göra nu? Vi får gott ta och dra hem till Danne-ponken idag igen. Sista måltiden åts för åtta timmar sedan, då Anna bara åt frukt, så framåtböjda och yra irrar vi fram. Vi ringer på hos Daniel, inget svar.. Hos Linus, Carl och Simon? Efter några ihärdiga signaler svarar Carl "Whazzzz uuuuuup" och släpper in oss. Inombords gråter vi lite av lättnad, går upp lånar pengar av Carl, köper massa mat från Mc Donalds, går hem äter upp maten och hoppar sedan i säng. Några gånger under kvällen har Anna påpekat att Daniel skulle hem till oss så vad synd det skulle vara om han stod utanför och väntade men eftersom jag är en självcentrerad människa så noterar jag knappt Daniels evetuella obehag av att ringa på en tom lägenhet.
Vi somnar vid tio. Jag vaknar kort därefter av att det ringer på dörren, tänker att någon annan får öppna och somnar om. Det ringer ett tag därefter igen, denna gången vaknar även Anna. Jag ber henne öppna men just då slutade det ringa så hon struntade i det. Vi somnar om men vaknar återigen av den helvetes dörrklockan. Anna går upp och öppnar. In kommer en "smått" irriterad Daniel som har vandrat fram och tillbaka mellan alla lägenheter i några timmar i hopp om att bli insläppt. Surbuken lägger sig i vardagsrummet för att sova och Anna går och lägger sig bredvid mig igen.

Morgonen efter inser jag det horribla i situationen; jag kommer behöva gå till jobbet igen i samma dassiga outfit.... Va fan liksom! Helvete. Finns inget att göra, så till jobbet går vi. Plågar oss igenom en hel dag, meddelar våran chef att Lorentzo muppen uteblev och får då frågan: "Varför ringde ni inte?" Hmmmmmmmmmmmm, jaa säg det. Varför ringde vi inte? Kanske för att det inte var så viktigt för oss att komma in? Kanske för att vi gillar att gå till jobbet i skitiga kläder? Kanske för att vi tycker om att tigga om pengar? ELLER kanske för att våra telefoner ligger i den låsta lägenheten?! Jag vet inte, välj själv vilket alternativ som verkas mest troligt.
Heder till vår chef dock då hon under dagen ser till att fixa så att någon (troligast inte Lorentzo för han har väl annat för sig) låser upp våran lägenhet och hämtar våra nycklar.

Så, igår eftermiddag gick vi hem med nycklarna hårt hållna i handen och kom äntligen in i våran lägenhet. Underbart. Den var skitig och illaluktande efter mat som stått framme då vi i söndags bara skulle gå och äta en snabbis, men det var great ändå.
Nu sitter jag i min säng och författar det här inlägget medan Daniel och Anna sitter och kollar på tv, (ja Daniel är här igen.)

Nå, barn, vad är då sensmoralen i denna saga? Jo:


Lita aldrig på någon som heter Lorentzo.

Ha det bra! Är, läs och sov mycket / My de Klonia

Skärp dig för helvete!

Gårdagen var trevlig. Jag och Anna hade planerat att städa hela dagen och sedan ha myskväll framför Eurovision Song Contest men istället blev det en dag på stranden och tjejfest med tjejerna från jobbet. Inte riktigt som vi hade planerat men vart ju lyckat ändå! Vi drog till Sofia och Anna W, som var värdinnor för kvällen, vid nio snåret vilket var den överenskomna tiden. Alla andra kom dock vid halv elva ungefär så det är någonting vi har lärt oss till nästa gång, att komma ca en och en halv timme sent.. Det vart en trevlig kväll, om än kort för min del. Vid halv två skulle alla vidare till olika platser men jag kände att det var dags att dra sig! Haha men sån är jag, som Anna uttryckte det: "Vill du gå hem och sova så gör du det!" Detta är ju i alla fall mina vänner från Eskilstuna vana vid, är man inte partysugen så är man inte, end of story.
Men slutade kvällen där? Neeeeej. Jag lade ut nyckeln till Anna så att hon INTE skulle väcka mig vid 7 när hon skulle komma hem. Klockan sex ringde det på dörren... jag vart inte så där jätte lycklig över att behöva stiga upp och öppna bara för att Anna var för full för att komma ihåg att nyckeln låg i brevlådan. Men upp gick jag, som den vän jag är, och fatta vad förvånad jag blev när jag såg Daniel stå en centimeter från kameran ringandes på dörren och ville komma in. Efter ett kort förhör, då det gick upp för mig att Daniel hade tänkt att sova på våran soffa, släppte jag in honom och gick sedan och lade mig. Jag hör från min säng hur han fumlar sig in och sedan brakar ner i soffan och däckar. Min sista tanke när sömnen tog mig var kring Anna och vart hon höll hus.
När jag vaknade på morgonen idag hade jag glömt incidenten igår, så när jag kom ut i vardagsrummet och såg Daniel 1.90 lång sovandes i vår 1.40 soffa, brast jag ut i skratt. Givetvis vaknade min gäst av detta, vilket var tanken, och han masade sig upp för att äta frukost. Jag ringde Anna och såg till att hon skulle komma hem och medan vi väntade åt vi frukost på balkongen. När Anna kom hem berättade hon om sin kväll igår och vart hon hade spenderat natten:.. När hon vid sex tiden igår hade börjat tänka på hemgång så åkte hon hem till Daniel för att se om han var hemma. Då hon inte fick något svar, efter x antal minuters ringade på dörren, drog hon sig mot Linus, Simon och Carl som bor bara några 100 meter från Daniel. Inte heller vid denna dörr får hon något svar. Efter några vändor fram och tillbaka mellan de olika lägenheterna får hon nog. Hon sätter sig vid vägen vid Linus, Simon och Carls lägenhet väntandes på en taxi för att åka hem. Men när tiden går och ingen taxi kommer dåsar hon till och somnar mot ett elskåp. Hon hann bara sova en kort stund när hon vaknar och till sin oförställda lättnad ser Simon komma gåendes. Anna följer med Simon upp och hinner sova i någon timme innan jag ringer och väcker henne.
Tillbaka till frukosten. Anna äter lite melon och hoppar sedan in i duschen. Daniel ligger i soffan (som han har utvecklat någon slags hat-kärlek för) och ser på Star Trek medan jag flyttar över mina kläder till mitt nya rum. När Anna är klar ville vi gå och äta, och Daniel får lov att slita sig från tvn. Så, en man kort åkte vi mot Forum för att äta prego. Det märktes att vi saknade en spelare men eftersom han är på semester så fick vi göra det bästa av situationen. Vi drog hem till Linus och dem för att bada i deras pool. Där hängde vi i några timmar, sen drog jag hem. Någon timme efter det följde Anna och Daniel efter och nu är vi hemma hos oss. De ligger och sover, jag läser. Snart ska jag väcka dem och försöka få med dem för att äta.

En skön helg ändå måste jag säga.
Tills nästa gång, ha det bra! Ät läs och sov mycket/ My de Klonia

Och så var det bara en..

Press. Jag känner en sådan press nu på mina inlägg att jag får det svårt med uppdateringen. Det är en känsla som endast har med mig att göra men det käns som att jag inte kan skriva vad jag vill längre utan att bloggandet nu måste handla om vad vi gör och hur vi har det. Men idag när jag insåg att det är därför jag har motstånd mot att skriva så vart jag road över mig själv eftersom att jag faktiskt helt uppriktigt ger fullständigt fan i vad andra tycker om min blogg! Så vart kom pressen från egentligen? Som min goda vän och följeslagare Anna skulle säga: "Okänt!"

Jag saknar Pappa. Jag saknar honom jätte mycket och ofta.
Jag saknar Mamma. Jag saknar de två år vi hade tillsammans.
Jag saknar Miffona. Hur ska de klara sig utan mig?

Men bortsett från det är allt awesome här. Det är inte som jag föreställde mig, det är bättre. Denna vecka har det också vart otroligt bra väder så imorgon om vi inte badar ska vi gå levada hela dagen. Jag vet inte riktigt hur man beskriver det, men det är som vattenkanaler som går igenom hela ön. De grävdes av slavarna förut för att sötvattnet skulle kunna rinna ner från bergen. Och det finns som en stig bredvid varje levada som man kan gå på (se bild). Man får se väldigt mycket av denna fina ö genom att gå levada.
Ikväll blir det whisky fotboll! Sist vi var med vart det mer fotboll än whisky och jag tror att det kommer vara fallet idag också. Om inte Robert (Robin), som är med för första och sista gången, lyckas peppa alla och smitta av sin entusiasm på oss andra.

Kim och Robert åker hem om en vecka, det är ingenting, en enda vecka. Det suger att de ska åka då jag kommer missa en jäkla massa qualitytime med Liv, och Anna och jag kommer förlora vår guru Kim. Vem ska nu hjälpa oss genom livets labyrinter?
Men, det ska också bli skönt att de åker så att jag kan få ett eget rum. Jag gillar att dela rum med Anna, det är mysigt och trevligt så jag kommer definitivt sova med henne någon natt då och då, men jag behöver ett eget utrymme. Alla är olika men jag fungerar mycket dåligt om jag inte får ensam tid med mig själv. Det var det första mamma frågade mig när jag ringde henne idag: "Och hur klarar du dig? Får du någon möjlighet att vara själv?" Mmm, nog känner hon mig alltid.
En till fördel med att de åker är att lägenheten kommer bli renare! Vi kommer inte tvingas diska upp deras disk när Anna inte står ut längre.
Fast inspite all of this så är den övergripande känslan kring deras avfärd ledsamhet.

Men nu ska jag ta en powernap innan jag ska spela fotboll, (du hörde mig Ida jag sa POWERnap).

Tills nästa gång fuckers, ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia

En liten awesome video till er mina vänner att bli inspirerade av:

Om vi går fortare så kommer vi fram snabbare!

Det är lite skralt med bloggandet nu, det ska erkännas. Men till mitt försvar har vi haft ganska fullt upp. Tung första jobb vecka, hade föreläsningar från 8-17 där alla tryckte in information som vi aldrig hört och ansåg att vi ska komma ihåg allt. Nästan alla säger att de förstår att det är mycket nu men det känns ändå som att de har höga förväntningar. Det ska dock sägas att jag och Anna låg på minus i kunskap rörande telefoni och internet innan vi kom hit så det hade nog varit lättare om vi kunde grunden. Nåväl, nu känns det i alla fall som att man har ett hum om vilka uppgifter vi har!

Finns inte så mycket mer att säga om veckodagarna; börjar åtta, slutar fem, hem, laga mat, äta mat, gå och lägga sig.
Helgerna är däremot roligare. Denna helg var det dricka fredag och lördag. På söndagen låg vi vid poolen, åt, såg lite på film på datorn och sen gick vi och såg Iron man 2 på bio. Brrraaaaaaaaaaaaaaa film! NOT. Var nog topp tio sämsta filmer jag har sett. Vart ju inte bättre av att folk höjde upp ettan till skyarna så att man hade ganska stora förväntningar också.. Två timmar av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka. Eller? Haha men men nu ska jag inte klaga, vill ju inte vara bitter..!

Det var allt för denna gång. Hoppas detta dög som uppdatering (mamma?).
Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

Varje dag blir det lite Steven Lynch, går inte att tröttna på!

Uppdatering

Jaa, om man ska försöka dra till med en liten uppdatering av läget.

Kom ner i onsdags, träffade en av cheferna som körde oss till vårat blivande hem. Väl där mötte min kära syster oss och presenterade oss för en välstädad lägenhet. Vi packade upp våra väskor och solade lite på balkongen, sedan bar det av till affären där vi inhadlade nödvändigheter i form av frukost, handdukar, tandborste ect. På kvällen gick vi och hämtade Robin på jobbet så vi kunde gå och äta tillsammans. Helt ok mat! Efter det var det sovdags.

I torsdags träffade vi en del blivande jobbarkompisar då det var en så kallad quiz night. Tydligen någonting som jobbet gör varje torsdag. Det var roligt, Inte själva frågesporten, den var alldeles för svår, men kvällen vart lyckad ändå.

På fredagen var det partydags! Vi gick först och åt med stora delar av jobbet, sedan bar det av till en bar med kareoke då man fick se några arbetskamrater perform, vissa med större framgång än andra! Efter det gick några av oss till casinot, killarna för att spela och tjejerna för att dansa. Och oj vad det dansades, det var helt sjukt. Inte för min del, nej, men The Dancing Queen som ligger bredvid mig dansade tills skorna brann. Det var väldigt roligt att kolla på och jag gjorde mitt bästa för att hänga med. Kvällen avrundades kring halv fem då det fick vara nog!

Lördagen var den slappaste dagen på länge. Vaknade, eller rättare sagt väcktes, kvart i ett av Robin. Gick upp och åt frukost, åkte och handlade, kom hem och sov några timmar till. Åt tacos, lade oss i sängen och såg film, sedan somnade vi igen. Skön dag!

Och idag vet jag inte riktigt vad som händer, jag och DQ ska i alla fall handla inför veckan som kommer. Vi har gjort en matlista och varit jätte duktiga! Sedan får vi se, imorgon är ju första dagen på jobbet så det blir väl inte allt för sent i säng ikväll!

Till alla er som vill nå mig eller DQ så har vi bestämmt oss för att vara inloggade på Skype hela tiden, antingen på min adress: my.de.klonia, eller på hennes: anna.ahlen! Så ni kan nå oss när ni vill.
Tänker på er alla där hemma, hoppas ni har det bra!

Tills nästa gång, ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

BOKTIPS nr 3 och nr 4!

Ja, då jag har fått intensiva påtryckningar från mina läsare att lägga upp nya boktips, (med intensiva påtryckningar menar jag en hånande kommentar från lill-Stina), så tänkte jag att de fanimej har rätt. Nu är det dags igen! Denna gång blir det två tips samtidigt eftersom att jag för någon vecka sen läste ut en grym bok och har för några dagar sedan börjat på en ny serie!

Lägg också märke till att jag i mina tidigare rekomendationer bara har tipsat om serier, denna gång är inget undantag.

Alltså, boktips nummer 3:

BLODSARVET, av Henrik Larsson

- Krigarhjärta

- Isöhäxan

- ??

En makalöst bra triologi, (detta säger jag trots att jag inte har läst den tredje och sista boken), som faktiskt är skriven av en svensk författare. Både jag och Kim har blivit helt sålda på böckerna och väntar med spänning på trean, (som jag förutspår kommer heta Profeten). Det har dock ännu inte kommit ut någon som helst information om när den avslutande delen kommer komma ut, vad den heter, vad den handlar om eller om han ens har börjat med den så vi får helt enkelt vänta och se!

Jag tänker inte heller försöka ge mig på en beskrivning av dessa böcker, då jag inte har en sportslig att göra dem rättvisa. Men, verkligen, läs dem!

Boktips nummer 4:

RIGANTERNA, av David Gemmell

- Stormsvärd

- Midnadsfalken

- Korphjärta

- Stormryttaren

Jag är nu inne i den första boken, för andra gången då jag redan läst serien en gång, och den är lika bra som jag kommer ihåg. Den sista delen i serien har jag dock inte läst än eftersom att den relativt nyligen kom ut så jag ser förväntansfullt fram emot den. Om boken är i närheten av så bra som de andra böckerna kan jag inte bli besviken. Tänker inte försöka beskriva dessa heller, om ni är nyfikna får ni läsa dem!

Det var allt för denna gång.

Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

Matvecka!!

Oj oj oj nu ska ni få höra hur denna vecka ska se ut,
jag kommer utan tvekan var alldeles slut.
Och inte slut som i fyskiskt trött,
nej, min mage kommer vara slut efter både surt, salt och sött.

Tisdag: Till min kära mormor jag ska,
hennes kokkonst gör mig alltid gla'.
Onsdag: Min absoluta favorit rätt (musslor) ska ätas på Akkurat med mamma,
en hejdå middag då jag inte så länge till i Sverige ska stanna.
Torsdag: Att det även här ska vara en hejdå middag är väl inte en chock,
denna gång med min morbror som är en skicklig kock.
Fredag: På världshuset ska jag bjuda mamma och Ibbe på mat,
förhoppningsvis en lugn middag utan tjat.
Lördag: Att säga hejdå till familjen är inte lätt,
dock blir det mindre svårt om man i knäet har en servett.
En trerätters middag att se fram emot har jag,
det händer inte varje dag.
Söndag: Till kära fadern och hans fru måste jag också säga hejdå,
en utmärkt midag får de lov att bjuda på.

Det var min vecka som så,
hoppas ni har fått någonting att tänka på.
Hur ser eran vecka ut är det kommer till mat?
Vill man ha något gott får man inte vara lat.
Alla kan inte ha lika stort flyt som mig,
jag är en ovanligt lyckad tjej!

Ha det bra suckers! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

party party

Jaha, då var det dags igen! Fest med tjejerna imorgon. Jag är peppad och opeppad på samma gång, mest på grund av den senaste utekvällen i Eskilstuna. Något som dock är unikt för detta fest tillfälle är att ALLA kan vara med, ingen handboll och inget jobb ska komma ivägen för första gången på väldigt länge. Så närvarande blir: Jag, Anna, Fia, Amanda, Hanna, Ek, Emma, Lina, Ida och om jag inte uppfattat allt fel ska Isso vara med också. Oj oj oj vilket gäng! Vi ska förfetsa i Kalles lilla lägenhet, hoppas alla får plats, sedan blir det förhoppningsvis nybron.

Men detta är dock imorgon. Idag ska jag till Anna och mysa med henne, Annika och Stina. Viltigt att nämna är att det severas Annikas egna smörgåstårta. Mmmmmm!

Så mys ikväll och fest imorgon, bra kombo!

Tills nästa gång! Ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia

Tell everybody I'm on my way

Varje dag som går är en dag närmare avfärd. Nyss var det ungefär fem veckor och nu är det snart tre. Tiden går långsamt och snabbt, den rusar fram och står still. Det är så mycket man vill hinna göra innan man åker, samtidigt som jag skulle ge allt för att få åka redan imorgon.

En sak jag och Anna har pratat om är packing. Vi får endast ha 15 kg i resväskan och 5 kg handbagage. Känns det bra eller? När man ska flytta utomlands i ett år borde man få någon slags dispans som tillåter en att ta med vad man vill. Givetvis vet jag att det inte är rimligt, men lite mer än 15 kg borde vara tillåtet att ta med. Så Anna gnäller över alla de kläder och skor som hon inte kommer kunna ta med och jag grämer mig över alla böcker jag tvingas lämna hemma. Mamma kommer få skicka ner litteratur till mig regelbundet, men det kommer inte bli samma sak. Klart att det finns saker att läsa där men de är på engelska, och även fast jag har ett övertygande betyg i det ämnet så innebär inte det att jag behöver tycka om att hobbyläsa på det språket. Men men, man får väl lov att klara sig. Kim har ju gjort det och då ska inte jag vara sämre.

Vi har också kommit in på ämnet: Risken att gå upp i vikt. (Och med kommit in på ämnet menar jag att Anna nojjar över det medan jag försöker lugna ner henne). En liten överdrift kanske men faktum kvarstår att Anna ser det som ett problem medan jag inte gör det. Eftersom det troligast kommer bli en ökad mängd alkohol och lite sämre mat, då vi båda lämnar det trygga hemmet med en mamma som lagar all mat för första gången, så är det inte konstigt om det blir några kilo plus. Klart man kan träna, vilket vi ska göra, men jag känner mig själv och jag kan verkligen vara en överkokt grönsak när jag vill. Med andra ord, bara ligga och svälla utan att göra någonting. Så vad gör det om man går upp lite? Allt ska nog gå bra ändå ska ni se!

Jag och Anna åker den 28e vilket innebär att vi kommer bo lite mer än en månad tillsammans med Kim och Robin. Detta har diskuterats och alla verkar tro att jag ska vara källan till eventuella problem... Till och med Anna som egentligen ska vara på min sida knivade mig i ryggen och medgav att komplikationer som uppstår kommer jag få ha på mitt samvete. Hmmmm! Ingen vet bättre än jag hur det är att bo med Kim, (ledsen Robin på det området har jag ännu mest erfarenhet), och det är inte alltid en picknick. Hon kunde verkligen vara en evil mastermind när hon kände för det. Till exempel när hon lurade mig att äta upp allt mitt godis, (hon påstod att hon skulle äta sitt samtidigt), så när jag inte hade någonting kvar visade det sig att hon bara hade ljugit. Jag fick då sitta och titta på medan hon långsamt och njutningsfullt åt upp hennes undangömda godis. Eller okej, slutet var egentligen annorlunda. Jag skvallrade för pappa och Kim fick lov att ge mig hälften, men det kunde lika gärna vara så som jag skrev först. Det var i alla fall vad hon var ute efter. Oavsett vad som hände var det alltid jag som fick skäll. Själv är jag ganska plump och oraffinerad så allting jag planerade kom tillbaka för att bita mig i röven. Den enda gången jag faktiskt har segrat över henne var jag inte ens medvetet ute efter att ge henne problem så vet inte ens om det kan räknas som en vinst. MEN jag och Kim är inte småbarn längre så jag tror och hoppas att allting ska gå ganska civilicerat till. Fast om konflikter uppstår och jag känner henne rätt så kommer hon vrida det till sin egen fördel. Där har ni nackdelen med att ha en hyper intelligent syster.

Jag är ändå väldigt förväntansfull och exalterad och räknar dagarna till avresa (24)!
Tills nästa gång, ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia

SJUKT!

Nu är det spikat! Jag och Anna ska till Madeira och jobba i ett år!

Gud vad roligt det ska bli, jag är taggad till tänderna. Antingen åker vi den 28:e April eller den 5:e Maj, har ännu inte bestämt vilken dag det blir.

Jag har så jäkla mycket i huvudet just nu, vad jag ska packa, hur pengarna ska räcka till, vad jag ska handla, vart vi ska bo där, finns allting man behöver i afärerna, ect ect.

Hur som helst är jag övertygad om att jag och Anna kommer fungera jätte bra som roommates, klart man kommer bråka lite men våran vänskap håller för det. Den är stark som stål! ;) Vi har redan pratat om detta och sålänge vi ser till att ta upp saker man reagerar på kommer allting bli awesome!

Jag är jätte glad och förväntansfull men givetvis finns det nackdelar också. Exempelvis kommer jag behöva avsluta min nuvarande anställning ca en månad tidigare än tänkt. Jag vet att jag inte kan offra ett heltidsjobb pga det, men det känns väldigt jobbigt att inte kunna fullfölja det man har börjat. Att jag slutar tidigare kommer påverka min elev och det är väldigt olyckligt, tyvärr har jag inte den ekonomiska lyxen att tacka nej till garanterat jobb i ett år för en månad 60% anställning. Sen så vill jag ju åka också. Men som sagt, tråkigt att det ska påverka honom.

Man kommer sakna vänner och släkt jätte mycket! Alla mina älskade vänner: Sofia, Amanda, Hanna, Emma, Lina och Ida funderar jag på att smuggla med i väskan. Men alla har sitt pågång här hemma, så det skulle vara elakt. Jag får nöja mig med att ge dem en öppen inbjudan att komma och hälsa på när de vill. Linn. Min morbror Joakim, hans fru Lisa och deras två barn Mika och Thea kommer också bli saknade. Jag hoppas att de små tjejerna inte glömmer bort mig medan jag är borta! Min kära mormor ska det också bli jobbigt att åka ifrån. Ninni och Janne kommer saknas. Pappa vet jag helt ärligt inte hur jag ska klara mig utan. Mamma ska jag smyga i lite sömnmedel och ta med, det är ju givet för faen, men det vet hon inte om så säg ingenting. Kim kommer jag ju få tillfälle att träffa ca en månad där nere, men sen när hon åker hem kommer jag dö lite inombords. Att inte få vara vid hennes sida under graiditeten är faktiskt fysiskt smärtsamt. Men hon har Robin så jag är inte orolig. Honom kommer jag också sakna. Ante och Nora tar nog ändå priset.. Hur ska de klara sig utan mig? Hur ska jag klara mig utan dem? De växer för varje dag som går och jag ska vara borta i ett år. Fatta vilken kopiös mängd stuff jag kommer missa. Nora kommer precis sluta trean när jag kommer hem, och jag kommer missa hela Antes första skolår. Vem ska lära dem opassande saker, slå dem i tvspel, hämta dem från skolan, skrämma deras dumma kompisar, sucka över dåliga lärare, reta dem, tvångs krama och pussa dem, skydda dem, bjuda på oboy och vispgrädde om inte jag? Givetvis kan mamma göra lite av dessa grejer men inte på mitt sätt. Det kan bara jag. Men att skiljas från sina småsyskon är oundvikligt, speciellt när ens dumma föräldrar skaffar barn med så långt mellanrum. Klart de kommer klara att jag drar, de är förvånandsvärt starka de småliven, är de inte släkt med mig va? Men det känns ändå. Det känns.

Osentimentala jag kommer sakna så många, så det är tur att jag har min bästavän med mig på resan! Det kommer inte ta bort saknaden men förhoppningsvis underlätta den lite!

Tills nästa gång. Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

Att göra skillnad

Håller tummarna!
"Sårbara separat, oslagbara ihop"

Nu har det gått en vecka sedan jag började som elevassistent.
And I love it!
Man kan lätt påstå att det är en liten skillnad mellan att ligga hemma i fosterställning sovandes i 12 timmar om dygnet och att försöka hjälpa en ung kille att klara plugget.
Lite mer givande.
Inga, och då menar jag inga, yrken är skamliga men jag har alltid haft en förkärlek till samhällsfrämjande arbeten, och jag tycker att mitt jobb kvalificerar in i den kategorin. Givetvis behöver vi folk som lagar datorer, jobbar i butiker och personer som delar ut p-böter men det är någonting speciellt med vissa yrken. Lärare, psykologer, alla som jobbar inom vården, poliser m.m, detta är yrken som jag anser är speciella och nu är jag nästan där.
En skön känsla, att få chansen att göra skillnad.

Någon annan som gör skillnad genom att bara finnas är söstra mi Kim, vill passa på att offentligt gratta henne till graviditeten. Jag är så glad för eran skull, och min egen givetvis eftersom jag komer vara barnvakt 24/7. Värt att nämna är också att yours truly ska bli gudmor till det lilla livet, kan han/hon få det bättre förspänt? Don't think so! Självklart vet jag vad det blir för kön men det ska jag låta Kim avslöja, som en ledtråd kan jag dock säga att Ante eller Nora blev väldigt besviken och Ante eller Nora blev väldigt glad. Sug på den. Oavsett kön kommer barnet få de bästa förutsättningarna. Självgod? Möjligt, men ni måste erkänna att jag har underlag för det.
Men som sagt, grattis Kim och Robin ni kommer bli bra föräldrar. Vill också påminna er om att vara försiktiga med varandra. Kärleken kan vara smärtsam, den kanske till och med tillfogar er den störta fysiska smärta ni någonsin har upplevt. Men det är okej, det finns ingen skam i det. Två motpoler, en hård som sten och hjärtlös och den andra mesig som en liten flicka och vek. Ni kompleterar each other.

Men nu är det sovdags!
Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

p.s köpte två böcker idag på rea, och there is no greater feeling in the world än när man har helt nya böcker som väntar på en. Peace out!

JOBB!

Som titeln antyder så fick jag tjänsten i Spånga! Vad roligt, skönt och spännande, allting på samma gång. Imorgon blir det möte med eleven och hans föräldrar, klockan tio på skolan. Tåget går från Läggesta halv nio och bussen går tio över åtta. Detta innebär att jag kommer behöva gå upp senast sju...

Men det är bara att bita ihop. Från och med nästa vecka kommer det bli till att gå upp tidigt nästan varje veckodag. Och det är ju inte som att jag har sovit lite under de gångna månaderna, så nu är det bara att köra.

Imorgon kväll ska jag sova i Eskilstuna eftersom att jag har en jätte tidig tandläkartid på fredagsmorgonen. Äntligen ska jag få den efterlängtade tandskenan, på tiden! Nu har jag varit utan så länge att tänderna nästan gått tillbaka till hur de var INNAN tandställningen.

En liten överdrift kanske, men ändå.

På eftermiddagen sen så blir det fika med tjejerna, väldigt trevligt! Lina kom på idéen att vi ska passa på att fira min anställning med inte en utan två tårtbitar. Givetvis är jag på, fast i ärlighetens namn skulle jag nog ha tagit två bitar ändå!

Så ser tillvaron ut i nuläget!

Värt att nämna är att jag saknar min syster och följeslagare Kim, även hennes andra hälft saknar jag, (pyttelite, knappt värt att nämna but still), Robin!

Ha det bra! Ät, läs och sov mycket / My de Klonia

It hurts so good.

Idag var jag på en jobbintervju. Tjänsten är i Spånga, Stockholm, som elevassistent till en 13 årig kille. Verkar vara ett extremt intressant jobb, svårt, men intressant och jag tror helt ärligt att jag skulle vara bra som det. Så det hoppas jag på, kommer få veta vilken dag som helst nu!

Jag håller också tummarna för en annan sak som jag inte ännu vill berätta detaljer om här. Det känns som otur att göra det innan jag vet säkert vad som händer. Men Anna, du vet vad jag pratar om och jag vet att du håller tummarna med mig!

Jag är så rastlös just nu. Har varit utan sysselsättning alltför länge, jag vill att det ska hända lite saker. Vad som helst egentligen bara det är något! Är trött på samma omgivningar och samma människor. Jag antar att det brukar bli så i min ålder, det är ju intet för intet som de flesta flyttar hemifrån i dessa år.

Nåväl, vilket inspirerande inlägg detta blev. Nu ska jag vänta på ett samtal från mina kära syster och Robin, om hon kommer ihåg att ringa!

Ha det bra! Ät, läs och sov mycket/ My de Klonia